Igår fyllde Mikaela 11 år, Grattis gumman! Till syrrans förtret är dom nu lika gamla fram till april. Vi fick nattligt besök av en ung kille som behövde sovplats och naturligtvis hade Mikaela lagt telefonen inne i rummet där han sov. Klart att den ringde som tusan på hennes födelsedagsmorgon.
Men vad hände med min lilla gumma. Hon skulle platta håret, klä sig snyggt för att gå på skolan. Ja,tänkte jag, kul att hon vill göra sig fin på sin födelsedag, men så klev jag upp i morse och det första min lilla tös säger, ståendes med svart ny klänning, är att hon ska platta håret för att gå på skolan. Händer det något när man fyller 11 år eller?
Sandra har ju hållit på så länge. Vi bråkar varje morgon om varför hon ska gå på skolan i vårjacka då det är 31 minusgrader. Mitt smink tar slut, min garderob är ut riven liksom hennes varje morgon. Lärde hon sig ingenting av incidenten härom kvällen? Hon hade varit ute flera timmar i kylan och kom in gallskrikande att hon hade ont i fingrarna. Hon fick inte ens av sig kläderna. Ner i ett ganska kallt bad för att sakta tinas upp. Hade man inte varit känslomässigt involverad hade man kanske tänkt på att göra varmchoklad och tina upp henne innefrån. Efter en timme i badet somnade hon helt slut i soffan. Vad lärde vi oss av det?
Sedan har vi Frida 7 månader, gnälligare än allt gnälligt. Är det fler tänder på g? Bära, bära ,bära. Värsta viljan och tonårs fasonerna. Man brukar ju säga små barn små problem, stora barn stora problem. Men jag måste nog hålla med Älsklingen om att det är små barn små leksaker stora barn dyra leksaker. Frida säger iallafall inte än ska ha, vill ha, mamma jag behöver.